onsdag, april 17, 2013

14/4 - Havsöring

Hade bror med familj på besök under helgen. Havsöringarna är som de flesta vet oftast löjligt små uppe i GBG området så målet var att få något vettigare till brorsan här nere i Skåne. Stack ner på sydkusten söndag morgon. Svag vind, dimma och väldigt lågt vatten var inte direkt idealiskt. Dessutom var det kallt i vattnet. Våren har inte riktigt fått upp tempen i havet. Åkte till ett av mina favoritställen. Vadade ut i det grunda vattnet med endast ca 20m sikt pga dimman. Körde en sträcka på ett 100-tal meter innan vi bröt för lite kaffe och kanelbulle. Inte ett pet hittills.
På det igen och ganska direkt har brorsan fisk som jag kan håva. Lätt färgad, hygglig kondis och prick 50cm. Snabbt tillbaka i vattnet. Den bet för övrigt på ett litet västkustdrag, säkert inte mer än 12g med vit botten och ljust röd täckning. Vi fiskar vidare och kommer fram till mitt absoluta favoritställe. Lägger ett kast i en ränna med sandbotten och två vevtag senare har jag fisk. Lite större och lite bättre kondis på denna fisk. Efter ett gäng snabba men korta rusningar håvas fisken. Vi har ingen våg med oss men mäter den till ca53cm, tar ett foto innan den simmar tillbaka. Vi kör på ett tag till utan fler känningar innan vi bryter för hemfärd.
Så var det avklarat. Skreifisket alltså. Skrei är vandringstorsk som drar ner från ishavet mot norska kusten där de leker. Det är svårt att beskriva den otroliga mängd fisk som vandrar mot Söröya och ännu svårare att fatta hur mycket stor fisk som finns i området.
Skreiresor till Söröya är vid denna tiden på året ett vädermässigt lotteri. Likväl som man kan få kanonförhållanden kan man sitta inblåsta hela veckan. Själva hade vi delvis tur och delvis lite otur. Det turliga låg i att vi faktiskt kom ut och fiskade samtliga dagar. Oturen var att flertalet av dagarna låg vind och vågor på gränsen för vad man klara av med NSAs Arronetbåtar. Hursom helst gav vi oss ut redan första dagen. Det var tuffa förhållanden och det var inte tal om några 20knop utan snarare fiskörning. När vi nådde dryga 60m började vi loda fisk. De första släppen gav ett par fiskar innan jag fick ett vettigare hugg. Pumpar upp fisken och ser att den är fin, uppskattar till ca 20kg. I samma ögonblick som jag gälgreppa fisken ser jag att den har en lunnefågel i svalget. Visste att hälleflundror kan ta lunnefåglar men har inte hört om torsk som gillar papegojjor!. Vi kämpar på och får ett gäng över 15 kg innan vi bryter.

Följande dagar kämpar vi för de stora och hittar massor av fisk mellan 15 och dryga 20kg. Andra dagen kom det nog 4st över 20kg innan vi bryter pga en snöstorm från norr.
 
 
 


Dessutom lyckas Fredrik i vår båt dra en flundra på ca15 kg just utanför hamnen. Kul med flundra. Tredje dagen kommer vi in i ett stim med större fisk och 15+ fikarna står som på rad. Även 20+ är det gott om. ”Helt sinnessjukt torskfiske !! Drygt 20 st över 20kg, minst 60 st över 15kg på 4 man
Totala antalet är inte greppbart…. 
Fjärde och femte dagen är de andra lika. Vi krigar på mellan snöstormarna och hittar massor av fisk men de riktigt stora fattas. Fisk över 20kg får vi varje dag. Dessutom lyckas även Staffan få en flundra på strax under 20kg, även den just utanför hamnen.
 
Sista dagen blir det bara jag själv och Staffan i båten. Vi har för en gångs skull tur med vädret och har soligt hela dagen. Torskarna trillar in i jämn följd. Få för ett gäng över 20kg med 22kg som störst till Staffan och jag själv lyckades faktiskt knipa en över 25kg. Mäktigt stora fiskar, någonstans mellan 125 och 130cm långa. Intressant att man även kan få samma längd på fisk som endast väger 18-19kg. Kanon avslutning alltså. Dessutom fick vi höra av våra finska vänner att det haft besök, inte av Mummin, utan av två nyfikna knölvalar. Sjukt mäktigt, synd att vi missade det.